Just nu håller jag på att gräva ner mig i DDR och planekonomi. Jag har fått göra en rejäl minnesuppfriskning gällande nationalekonomi och återfunnit gamla Keynes som jag gillade (trots att jag på en tenta skrev något smart om Kenyanism istället för Keynesianism och fick poängavdrag och körde på hela kursen). Gamla Milton Friedman har också dykt upp och honom gillade jag aldrig, den gamle kapitalisträven. I alla fall. Planekonomi är ju lite speciellt. Visste ni att det i princip är en fördom att planekonomi skulle vara en nödvändig del av antidemokratiskt kommuniststyre? Jugoslavien var ju kommunistiskt men körde ändå marknadsekonomi medan Japan under femtiotalet var en kapitalistisk stat med planekonomi. Varje dag lär man sig något nytt. Vad jag vill säga med det här är nog att modern historia är underskattat. För att förstå varför världen ser ut som den gör idag bör man göra en djupdykning i politisk och ekonomisk historia från och med 1870-talet ungefär. Rent actionmässigt är det ju svårt att finna ett mer spännande sekel än 1900-talet. Herregud – två världskrig, Kalla kriget, månlandningar (om man nu inte är sugen på konspirationsteorier), Järnridåns fall, terrorism och statskupper.