Det finns ju många anledningar till att aldrig börja knarka. Den kanske största anledningen (förutom att man pajar alla sina relationer, går i personlig konkurs och dör i förtid) är att man riskerar att se ut såhär. Så till er ungdomar där ute – tänk efter en extra gång innan ni provar något pulver som ser suspekt ut.

Amy Winehouse ser fräsch ut

Eh. Den här artikeln var ju lite jobbig att läsa när man är trettio år och inte över huvud taget funderar på att skaffa några barn ännu. Jag tycker att 35 låter som en bra ålder att skaffa barn. Eller kanske 38. 40 är inte heller en dålig ålder för den typen av aktiviteter. Men just nu känner jag mig ungefär lika mogen som en femtonåring och en tonårsgraviditet är ju inget man brukar uppmuntra.

Den här lägenheten är jag lite sugen på just nu. Egentligen har jag aldrig varit så förtjust i just vindsvåningar men den här ligger så bra – bara ett par kvarter (älskar de här kvarteren) från vår lägenhet och verkar så rymlig och stor. Däremot skrämmer den där trappan mig något. Tänk om man har hala strumpor och har druckit ett par glas vin. Halllå, ofrivilligt självmord. Tyvärr saknas den där lilla detaljen som heter tio och en halv miljoner spänn. Synd. Annars hade jag köpt den.

Det här är den bästa parmesanost jag någonsin har provat. Tyvärr brukar den inte finnas i lager på mataffärerna men ibland tar de in ett parti som de dessutom säljer till ett ganska fördelaktigt pris. Just nu är det en sådan vecka på Ica. Matrics ekologiska parmesan, lagrad i ungefär 30 månader – den bästa i världen. (Min dröm är att folket på Matric ska läsa detta och sedan skicka en ost på posten till mig eftersom det är så svårt att få tag i den – brukar på allvar leta igenom en fyra, fem mataffärer per vecka i hopp om att hitta en bit).

Så här såg jag ut 1984. Då var jag sex år gammal och fick sitta och väva på en ett foto på lekis. Här om någonstans framträder mina kinesögon som jag alltid får när jag ler (utan smink). Jag ser ungefär exakt likadan ut nu förutom att min näsa är längre och jag har en fulltalig tandrad. Jämför själva här och här.

Idag har jag på mig jeans. Det var nog ungefär ett år sedan sist. Jämfört med leggings så är jeans ju outhärdligt obekvämt men det gick faktiskt ganska bra ända tills det var dags för lunch. Nu lider jag av svår smärta när jag sitter ner. Imorgon lär jag återvända till mina sköna pyjamastajts.

Nu när kylan har invaderat stan så poppar artiklar om hur man ska undvika influensan och vinterkräksjukan upp som små svampar i skogen. Jag kan i pricip inte läsa de där råden och tipsen som nämns. Jag är ganska så bacillrädd som det är och de där tipsen får mig att känna att det bästa vore att helt enkelt isolera mig hela vintern – inte släppa in någon i lägenheten, enbart kommunicera via mail och msn och aldrig vistas på offentliga platser. Detta är dock en aning svårt att genomföra. Det värsta jag vet i bacillsammanhang är att åka tunnelbana. Särskilt när det är rusning och man måste stå upp och hålla sig i något handtag. Om jag inte har vantar med mig så ryser jag i hela kroppen av att sätta min hand på de där pinnarna som några hundra tusen människor med gud vet vilka åkommor har tallat på. Det första jag gör när jag har varit utanför lägenheten är att springa in i badrummet och paniktvätta händerna i ungefär kokande vatten. Vinterkräksjukan är dock min mardröm (efter egen erfarenhet), men det är ju en luftburen smitta så man är ju aldrig säker. Särskilt inte på en buss vid femtiden på eftermiddagen. Anledningen till varför jag är bacillrädd är ju egentligen inte en rädsla för att bli sjuk utan snarare en äcklad insikt om att mina händer har vidrört ställen där andra möjligtvis otvättade händer också har rört. Då känns det som att jag har badat i ett avlopp – alltså svåra äckelkänslor i hela kroppen och det enda jag vill är att tvätta mig. Kanske dags för KBT?

Den här seriestrippen om Facebook är sjukt rolig. Säger typ rätt mycket om oss just nu. Eller hela serien Stockholmsnatt är ju suverän (vilket jag sagt tidigare). Det är exakta avbildningar av Lilla baren på Riche, iPhone-diskussioner, Götgatsbacken-skämt – ja, ett fullkomligt briljant nedstamp i den lilla ankdamm just nu som kallas Stockholm.

Här kommer lite fler bilder på mig genom åren. Det är ganska intressant med alla del där gamla fotona man har – herregud som man har ändrats hit och dit. Jag var inte särskilt förtjust i det där slätstrukna förr i tiden. Här finns de tidigare fotona.

2001, på väg till Laroy med magen bar

1996, hemma hos en dåvarande pojkvän i hans vindslägenhet i Paris

1998, dags för utgång när jag bodde i Frankrike (och nej, det är ingen maskerad)

1999, sommarfest i Helsingborg – vita kläder och vit mascara

1998, min syrra (då 17) kom till Frankrike och firade min 20-årsdag

2003, Popaganda i Stockholm, här med min fina vän Henrietta

2005 Toledo, Spanien – slåss mot en rustning

Om ni har tur (eller otur) så kommer en del tre på detta fotospektakel

Igår var det en mysig dag. Först steg jag upp och kollade på senaste Gossip girl. Sedan tog jag tunnelbanan till min syrra (mötte upp min andra syrra i Hornstull och gick till systemet och köpte skumpa). Hos Anna blev det kusinbrunch – fyra tjejer, jordgubbsbellinis (hemgjord jordgubbscoulis och skumpa), knaperstekt bacon, scrumbles eggs, körsbärstomater och nybakade chokladcroissanter. Supermysigt. Sedan stack jag och min syrra Mia hem till mig och gjorde köttfärssås som puttrade i två timmar medan vi drack White Russian och babblade. Sedan kladdkaka och tv. Myskväll.