Alltså min kväll hittills: Satt och sträckkollade på The Hills – fem avsnitt på första säsongen eftersom jag kände att jag hade en populärkulturell lucka att fylla. Sedan kom min kille hem och det blev papardelle med trattkantarellsås och parmesan. Sedan lite rödvin. Därefter promenad med hunden upp till Skånegatan där vi träffade min syrra med kompis på Pet Sounds och min vänner Fredrik och Bastis på Snotty. Det blev liksom barhoppping och hundrastning i ett. Nu kollar vi på Idol. Jag hejar på lille Johan Palm eftersom Poison är typ en av 1900-talets bästa låtar.

Här är jag och min syrra år 2001 i Barcelona. Anna bodde där då i en assnygg lägenhet och jag kom och hälsade på i kanske tio dagar. En kväll satte vi på Britney Spears på stereon och sjöng med skithögt. Då kom polisen och ringde på och bad oss skingra festen. Vi bara: ”Eh, fast det är bara vi här”. Då bad polisen att vi skulle sluta sjunga så falskt. Det övre fotot dokumenterar den kvällen. Det undre är från en annan kväll den där veckan när vi gick ut och åt på en superhäftig, nyöppnad restaurang. Jag minns att vi åt någon slags oxfilé med vaniljpotatis. Sedan försökte vi återskapa den där potatisen på hemmaplan. En dag ska jag ha tillbaka den där midjan.

Jag nämnde ju hur tårögd jag blev av Barack Obamas segertal i onsdags morse. Killen som skriver talen heter Jon Favreau och är endast 27 år gammal. Hade jag varit tvungen att välja på att gifta mig med en prins eller en talskrivare så hade den sistnämnda varit självklar.
Det roligaste/sorgligaste är att läsa under Aftonbladets artiklar där ”folket” får komma till tals. Efter artikeln om Jon Favreau så fylls utrymmet av kommentarer om huruvida det är fusk eller inte att Obama inte skriver sina egna tal. Det är liksom vid sådana tillfällen som man undrar om folk på allvar är efterblivna. Tror ni att Reinfeltd skriver sina egna tal också? Ni fattar alltså inte att alla statsråd i Sverige har en egen stab? Att talskrivarens uppgift är att formulera ett retoriskt gångbart tal i samråd med politikern som ska hålla det. Hahaha – fuskigt! Låt mig gapskratta åt er naivitet ett slag. (Och varför skulle det vara något negativt om en skicklig talskrivare formulerar en politikers tal? Om politikern själv är ett sömnpiller så hjälper det ju inte vad som står i talet. Det är utstrålningen och sättet att framföra talet som gör hela grejen.)
Obamas talskrivare Jon Favreau

Vad säger ni om att Prins Carl Philip är singel igen efter en nio år lång relation? Ska ni ut och ragga på motorprinsen? Kanske få halva kungariket och ett slott? I så fall får ni väl sticka till Gamla stan och hänga i slottsbacken för det är väl där han bor. Annars kan nog V på Sturecompagniet eller möjligen White Room en sen lördagnatt vara ställen att leta efter honom. Vi som inte är så intresserade av en framtid som prinsessor kan ju fortsätta förundras över den slående likheten mellan prinsen och Hollywoodstjärnan Orlando Bloom.

Alltså, jag vet att jag kanske är omogen men är det inte sjukt kul att tv4:s nyhetsankare Petra Nordlund har kallat korrespondenten Bertil Karlefors för Bertil Falukorv hela två gånger i direktsändning? Av alla felsägningar så kan Falukorv vara det tristaste efternamnet att få. Näst efter Korvström då som min kille brukar kalla mig. Det är så att säga mitt artistnamn – Malin Korvström.
Se Falukorvsklippen här nedan:

Vi passar ju min killes föräldrars hund den här veckan. Visserligen med delad vårdnad – min killes bror och flickvän har fått sin sömn förstörd i några dagar nu. Från och med idag är det vår tur. Man är ju inte riktigt van vid att ge sig ut på mastodontpromenader sådär tvångsmässigt som det blir när man ska valla en hund. Idag småsprang jag i nästan en och en halv timme runt Hammarby sjö. Vi mötte en gigantisk svan (typ tre gånger så stor som hunden) som stod och blockerade gångvägen i Hammarby sjöstad. Svanen gjorde ett par riktigt ilskna utfall mot den livrädda men dock dumdristigt nyfikna vovven. Vi flydde med båt över till Södermalm. Nu har jag just tagit en nattlig minipromenad med hunden och sammantaget med promenaden som jag och Henrietta tog innan från Drottninggatan, genom Gamla stan till Slussen så börjar mina ben att värka så smått. Ikväll bäddar jag i soffan eftersom hunden vägrar sova någon annanstans än i sängen. Två personer i en alldeles för liten säng är illa nog. En hund på det is a crowd.

Såhär ser Kalle ut när han är lite piffig och ska gå till White Room (och såhär såg han ut som liten)

Jag läste en artikel i Aftonbladet om Bluetooth-raggning på transportmedel, ni vet att man får ett inkommande objekt i sin mobil som man accepterar och där står ett meddelande. Jag har faktiskt själv varit med om det. För någon månad sedan satt jag på tunnelbanan och mobilen plingade till. Jag tog emot det inkommande objektet och där stod att läsa: ”Du luktar prutt”. Inget mer. Och jag vet inte vem det varifrån. Och såvitt jag vet luktade jag mest parfym och nyborstade tänder då jag var på väg på en middag. Det blev en stel tunnelbaneresa kan jag säga. Mycket stel. Jag rörde inte på huvudet förrän min station dök upp.

Vad är dealen med Hotmails nya utseende? Visst – det kanske blev snyggare, men problemet är att det inte går att skicka några mail. Det är ju lite synd på en mailtjänst så att säga. Jag kan läsa mail men inte skicka något eftersom rutan där man skriver mailet är grå och går inte att klicka i. Så alla ni som väntar på mail från mig – håll ut!

Ikväll ska jag och min vän Henrietta ge oss på asiatisk buffé igen. Det är liksom inte så många i ens bekantskapskrets som uppskattar det där med hur mycket kinamat, thai, mongoliskt och sushi man vill för lite pengar. Tur då att vi två har varandra. Idag blir det nog någon exklusiv resturang vid Drottninggatan – Stockholms sämsta restauranggata. Jag har bara ätit frukost idag och planerar inte att intaga mer föda innan jag ger mig i kast med vårrullarna.

Det är inte ofta som politik hettar till, känslorna svallar, historiska skiftningar sker, rätt person får makten och retoriken flödar. Men när Barack Obama höll sitt segertal i Chicago fick jag rysningar, ståpäls och tårar i ögonen. Vad säger ni?