I helgen köpte min kille en ny tv. Den är så stor så att det känns som att halva vårt vardagsrum är en filmduk. Dessutom fixade han digital-tv och en slags blu-ray-dvd. Nu har vi över 200 kanaler och man ser varenda rynka i ansiktet på alla i tv-rutan. Igår roade vi oss med att titta lite på en rysk daytime-såpa. Den var skitdålig. Rekvisitan var så fattig liksom och den snygga tjejen var ful och såg liksom, ja rysk ut. Då zappade vi vidare och hamnade i det arabiska svaret på Days of our lives. Det handlade om en kvinna som var fattig och sålde näsdukar till bilister när det slog om till rött på en trafikerad gata. Hon hade trasiga kläder men var alldeles för snygg och sminkad för att hennes roll skulle vara trovärdig. Tydligen hade hon en vän i den talibanliknande kioskinnehavaren vid övergångsstället. Då valde vi istället att titta på ett polskt matlagningsprogram vilket resulterade i svårt illamående. Mycket gelé i maten i det där landet.