Det här fotot har jag och min syrra Mia skrattat åt i ett dygn nu. Bakgrunden är följande: Mia, min minsta syrra bodde för några år sedan i södra Spanien. Pappa som gör mycket business utomlands hade vägarna förbi södra Spanien och skulle sedan vidare till Afrika och Marocko för att kolla in lite fabriker. Först spenderade pappa och Mia några dagar i Granada där de åt på alla upscale-restauranger då pappa varje lunch och varje middag låtsades att Mia var en ny kund och drog fram representationskortet.

Sedan drog de till Afrika och medan Mia gick och drömde om kryddmättade arabiska marknader så kuskade pappa runt i den kapitalistiska verkligheten och körde runt Mia på jordgubbsfabriker och liknande. När de kom till en fabrik såg Mia att det stod tydligt på en tavla att denna dagen skulle vigas åt besök från en Mr. Collin och Miss Collin. För de marockanska arbetarna var Mia ingen mindre än arvtagerskan – Paris Hilton i jordgubbsbranschen – Cristina Stenbeck bland frukt och grönt. Hon möttes med den vördnad man kan föreställa sig att kunder behandlar en potentiell framtida köpare – hon fick en vit rock och en guidad rundvandring till varje maskin.

Sedan tog pappa det här fotot – när Mia står och skriver sitt namn på ett papper. Inga konstigheter. Förutom att Mia ser ut som en arbetsledare som står och kontrollerar och fördelar arbetsuppgifter till de stackars marockanerna. Lite kolonialt på något sätt liksom. Det sorgligaste med fotot är kvinnan längst till vänster som uppenbarligen har en djup tro vilket förbjuder henne att vara med på foton men trots detta vågar hon inte säga till Mr. Collin att inte fota utan väljer att under tystnad hålla upp sina händer för ansiktet medan hon hoppas på att inte hamna i helvetet efter döden.

Mia – arvtagerskan visar var skåpet ska stå i Marocko