Okej – nu har jag sett klart alla 12 avsnitten av True Blood och sitter och småskakar i väntan på sommaren då säsong två sätter igång. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så älskar jag detaljer och exakthet. Det är precis sådana saker som Alan Ball inte har varit rädd för att lägga in i True Bloods manus. Tänk att serien utspelar sig om ett par år då vampyrer lever bland människor in open men bemöts av rasism och misstänksamhet. I en scen sveper kameran över ett vardagsrum och förbi ett soffbord där ett skvallermagasin ligger. Rubriken på den är typ: ”Angelina adopts vampire baby”. Så klockrent. Jag vred mig av skratt i flera minuter.
Sedan finns det en scen när sheriffvampyren Alexander Skarsgård knackar på hos 1800-talsvampyren Bills gamla plantagevilla med veranda och pelare. Bill avbryter då sitt parti golf på Nintendo Wii för att gå och öppna. Hahaha, dör! Sedan har gänget bakom serien gjort en hel hemsida tillägnad syntetbloddrycken Tru Blood. Kolla in den själva här. Älskar att man måste fylla i vilket sekel man blev vampyr för att få komma in på sidan – precis som det fungerar på alla vin- och spritsidor på riktigt. Sedan får man inte missa reklamfilmerna de har gjort för Tru Blood – typ en fransk och en amerikansk med en vampyr och ett gäng människor runt en lägereld med gitarr och jag vet inte vad. American Vampire League är en lobbyorganisation i tv-serien som syns i debatter på tv-apparater i bakgrunden och tror ni inte att de har byggt en sida åt dem också. Kika på den här. Som sagt – detaljer är hela grejen.