Vi satte oss och tittade på den här spanska filmen Barnhemmet ikväll. Det var ju sjukt onödigt. Barn, dockor, dörrar som slår igen, fotsteg på vinden och barnkaruseller som börjar snurra av sig själv är ungefär det äckligaste jag vet. Vi något tillfälle skrek jag verkligen rakt ut i panik. Har aldrig gillat skräck men ändå var det min idé att se filmen. Förstår inte hur jag tänkte här. Nu: ingen sömn den närmaste veckan (och om vi i framtiden någon gång får barn så vill vi inte ha en dotter med svart långt hår och krum rygg eller en säckvävsmask på huvudet).