För någon timme sedan kände vi att det luktade brandrök i trapphuset. Själv är jag paniskt rädd för eld (för det brukar ju inte människor vara i allmänhet när de börjar föreställa sig att deras hus står i ljusan låga, men ändå) så jag började springa runt i trapphuset och sniffa. Tills slut blev vi ett helt eldletargäng bestående av andra unga människor i bostadsrättsföreningen (här på Söder hälsar vi inte så mycket på varandra så man vet inte vilka några är). Vi delade upp oss – hårdrockaren sniffade i brevlådor, hipstern kollade soprummet, vi kollade vinden och slutligen samlades vi allihop ute på gatan för att se om vi kunde se eldsflammor från något fönster. Ett fönster såg lite misstänkt ut så vi sprang uppför trapporna och ringde på hos någon tjej som blev lite chockad av mobben utanför dörren sent på kvällen som ifrågasatte hennes två värmeljus på matbordet. När vi varken fann rök eller eld gav vi liksom upp. Alla avlägsnade sig under tystnad från trapphuset, kanske mumlade någon något ohörbart. Ingen sa liksom hej då. Undrar om vi kommer att hälsa på varandra i fortsättningen (om vi nu inte brinner inne inatt på grund av för dålig eldkontroll)?