Jag gick och funderade på fenomenet jag, böcker och mat. Jag älskar ju att läsa. När jag var fyra år lärde jag mig själv att läsa och började omedelbart plöja litteratur som jag var alldeles för liten för men jag läste så snabbt så alla barn- och ungdomsböcker tog slut. Jag och min syrra hade på allvar plöjt igenom hela vårt skolbibliotek i typ fyran. Även de dåliga killböckerna som handlade om stridspiloter och indianer. Jag kan inte sitta på en buss utan att läsa. Jag börjar liksom skaka och pilla på sätets tyg som heroinisterna tills min hållplats kommer. Det spelar inte ens så stor roll om boken jag läser är bra eller ej, bara jag får läsa. Sedan dras jag med en tvångstanke som innebär att jag aldrig kan sluta läsa en bok som jag har börjat på – oavsett hur kass den är. Det är här jag kommer in på mat. Jag älskar mat – älskar att laga, äta och titta på matvaror i saluhallar och affärer. Oavsett hur äcklig maten dock är så äter jag upp det som ligger på tallriken. Helt sjukt. Jag ser det som att en dålig bok är lite som att äta en trist mikrorätt, man bara tuggar och sväljer men tar liksom inte med sig den där känslan som man får av god mat. En bra bok är däremot som att äta långsamt tillagad älgfilé (som jag åt igår) eller en bolognese med mycket rödvin som har puttrat i åtminstone två timmar. Fattar ni hur jag tänker?