År 1990 gjorde min familj en resa genom öststaterna, Tyskland och Österrike. Detta var precis efter muren hade fallit och man kan säga att nytta förenades med nöje – historisk undervisning med bad och sol så att säga. Detta år var jag tolv år och hade inte lärt mig att dölja min narcissistiska personlighet så mycket som samhället ändå kräver. Dessa tre foton sammanfattar på något sätt min dryga personlighet. På den första bilden står vi i hissen upp till Hitlers Örnnäste och istället för att gripas av stundens allvar så posar jag så fort kameran åker fram. Nästa foto är taget i Hitlers matsal som nu är ombyggd till restaurang. Det är just på den platsen det lämpar sig extra bra med ännu en efterbliven pose. Slutligen står vi vid Berlinmuren och trots att vi har fått höra om dödszonen och flyktbilar så kan jag liksom inte låta bli att kråma mig mot metallstängerna inne i muren. Så fruktansvärt sjukt.