Gårkvällens Grammisgala var lite spännande av olika anlendningar. När en sur Kleerup skulle tacka för ett pris och istället började klanka ner på vårt lands torra polis började jag får Popsicle-Arvingarna-bussolycka-vibbar (obs! Klippet finns efter 1.11). Sedan läste jag lite insideinfo på Facebook att Kleerup drog från galan innan den var slut. Sedan möts man av dagens artikel i Aftonbladet i bästa Hollywoodstil: Kleerup knuffar paparazzi hårt i bröstkorgen, flera bilder av hans ”flykt” och slutligen det som gör att vi förstår att vi är i Sverige igen: Kleerup ringer upp tidningen själv efter två timmar och ger sin version av händelserna (ursäkta, men i de här delikata situationerna krävs det en agent, en manager, ja vad som helst förutom en full och arg artist med sårad personlighet).

Hela den här härvan berodde alltså på att polisens krogkommission bestämde sig för att i direktsänd primetime-tv drogtesta de svenska artisterna. Om polisen letar efter lite extra pengar i kassan och behöver några dagsböter så var det ju helt rätt ställe att gå på. Om jag hade suttit som Krogkommissionens överordnade hade jag dock valt att slå till på efterfesten av några olika anledningar. För hur löjligt är det inte av polisen att tassa omkring bland långborden under sändning och skicka in artister på toa för urinprov? Hade polisen gjort upp något schema så de inte tog in någon artist på toa på samma klockslag de eventuellt skulle upp på scen?

Sak jag undrar: Polisen drogtestade ju såklart bara några av alla som befann sig på Hovet igår. Hur gjorde de utgallringen? Jag tänker mig fyra poliser i medelåldern som sitter i ett konferensrum och tittar på MTV och försöker höra vad artisterna sjunger och slutligen baserar de drogtesten på de artister som verkar sjunga något drogliberalt. Eller kör de annan taktik?

Bild från aftonbladet.se