Jag har alltid haft lätt för svenska. Under min lågstadiekarriär var jag en rättstavningsstjärna och jag har liksom alltid haft turen att kunna ”känna av” hur ett ord stavas. Jag misstänker att det hänger ihop med mitt maniska läsintresse som satte igång i fyraårsåldern. De gånger jag ändå blir tveksam så brukar jag kolla upp stavningen innan jag skriver. Det finns dock två uttryck i svenskan som jag fortfarande kan snubbla bort mig på. Dessa är följande:

• Dagsens sanning. I vårt talspråk säger vi ju vanligtvis ”dagens sanning”. Dagsens härstammar från när vi fortfarande satte genitivändelser på substantiven (tack gode gud för att vi slipper det för övrigt!) och den egentliga stavningen bör således fortfarande vara dagsens. Nu tror jag visserligen inte att så många svenskalärare skulle gå i taket  om Pelle 12 år skrev ”dagens sanning” i en uppsats – men ändå – rätt ska vara rätt.
• Ett slags jacka/möbel/tröja. Här finns det visserligen lite delade meningar men man brukar säga att uttrycket kommer från ”ett slag” och då måste det bli ETT slags jacka exempelvis. Den gamla rekommendationen är inne på samma linje genom att påstå att det bestäms av SLAGS genus – dvs ETT slags (neutrum) möbel. Men Pelle 12 år skulle antagligen inte bli rödpennad av detta heller.

Eller vad säger ni – alla svensklärare där ute? Blir jag godkänd som bloggare trots att jag allt som oftast slarvar med dessa två uttryck?