Så länge jag kan minnas har min mamma kallat mig för Malinska. Eller jag heter ju Malin om jag har gjort något dumt medan Malinska mest  används om jag är snäll – ni fattar, som det brukar vara med smeknamn. När jag var 12 år och familjen låg och körde genom the country formerly known as Jugoslavien så såg mamma den här vägskylten och tvingade pappa att svänga av landsvägen. Jag fick hoppa ur mittensätet, liksom åla mig över en av småsystrarna och traska fram till skylten, smajla upp mig och sedan knäppte mamma ett kort. Jag tyckte att det var roligt. Om man svänger vänster kommer man till mig. En hel by uppkallad efter mig, liksom. Lite samma grej som att hela Sverige flaggar på min namnsdag den tionde december. Man känner sig lite viktigt, liksom.