Jag har i många år trott att jantelagen är något som kännetecknar ”det gamla Sverige”, något som vi fortfarande pratar om men som egentligen har tappat sin betydelse, något som helt enkelt känns förlegat.
Efter att ”snack”-funktionen (som innebär att ”vanligt folk” får tycka till om artiklarna) introducerades på Aftonbladet.se har jag dock fått omvärdera hela min syn på Sverige och svenskarna. Svenskarna måste utan tvekan var det mest avundsjuka, missunnsamma och hatande folket på jorden! Så fort en person med stabil ekonomi hamnar i någon form av problem bemöts artiklarna med hatiska kommentarer så som: ”Rätt åt honom! En annan jobbar och sliter och blablabla”. Jag läste just intervjun med Andreas Kleerup. Om honom kan folk säkert ha en massa åsikter. Men att åsikterna handlade om att ”det är rätt åt honom” för att hans familj hade råd att ge honom extrapengar när han fick sparken från 7eleven för typ tio år sedan känns ju helt sjukt.

Vad är grejen med det här? Är folk på allvar så illvilliga och lider av så låg självkänsla att det enda som får dem att må bättre är att snacka skit om andra, känna skadeglädje och hat mot folk som kanske har lyckats lite bättre än dem?  Är det så det ser ut på arbetsplatserna där ute i Sverige?  I bekantskapskretsarna? På insändarsidorna?  På Aftonbladet snack?