Jag är en sådan person som alltid måste ställa väckarklockan oavsett hur sent jag ska stiga upp. Ska jag vara någonstans klockan 10 – ställa klocka, lunch med någon klockan 12 – ställa klocka, fika med någon klockan 14 – ställa klocka. Jag kan med andra ord sova precis hur länge som helst. De senaste två nätterna har jag haft en taktik som gått ut på att jag vill försöka sova bort min sjukdom. Jag har helt enkelt struntat i klockan. Båda nätterna sov jag drygt 12 timmar och vaknade sedan fullkomligt utvilad av mig själv. För första gången sedan… ja, antagligen någonsin. Alltså: jag behöver 12 timmars sömn per natt för att fungera som en vanlig människa (och inte zombie som jag vanligtvis går runt som). Det är ju inte möjligt. Jag måste börja lägga mig vid sjutiden på kvällarna så jag hinner läsa ett kapitel innan jag somnar. Jag kommer aldrig att ha en mysig kväll i soffan eller en utekväll för den delen om jag ska hinna leva upp till mina 12 timmar/natt. Halva mitt liv kommer att handla om sömn. Är detta normalt?