Jag var just och handlade lite på Ica och såg då en liten, liten tant som tog väldigt lång tid på sig i ostdisken. Hon tog upp en ost i taget och lade sedan tillbaka dem mycket långsamt. När jag gick förbi henne såg jag att hon hade ett förstoringsglas med sig som hon höll över varje ostetikett för att liksom finna den mest prisvärda osten. Gulligt och lite sorgligt på en och samma gång.