Nu är klockan alldeles för mycket igen. Känner mig lite nere. Kanske beror det på att jag såg reprisen av The Tudors – det där avsnittet när Anne Boleyn blev halshuggen. Eller så beror det på halvtomt bankkonto och grusat framtidshopp. Eller så beror det på att jag lider av insomnia kombinerat med afrikanska sömnsjukan vilket pajar hela min dygnsrytm. Eller så har det med arga CSN att göra som jag måste börja telefonbattla imorgon. Kontentatan kvarstår. Jag känner mig lite under ytan. Ska borsta tänderna och krypa ner i vår nya säng och krama min kille lite som redan ligger och snarkar. Då brukar det kännas bättre. Ja, det gör jag. Så kommer det kännas bättre imorgon

Anne Boleyn minuterna innan halshuggningen