Min syrra Mia har alltid haft en väldigt speciell musiksmak. Hon hänger liksom med i indesörjan och gillar lite elektro. Utöver denna kanske mer creddiga musiksmak har hon också en tendens till att älska musikaler, en och annan pampig körsång och en del psalmer (!). Förr om åren brände hon miljarder egna skivor och när man ibland lånade någon så kunde exempelvis Hosianna dyka upp mellan The Smiths och Blur-spåren. Ni kan inte ana den mobbning hon har blivit utsatt av från mig och vår andra systers sida.

Igår frågade jag om hennes Spotify-playlist till lördagens födelsedagsfest var färdig. Hon svarade: ”Ja, den är klar. Det blev hela Dirty Dancing-soundtracket och sedan mest psalmer”. Det sjuka med det här svaret var att jag tog henne på allvar. Jag föreställde mig liksom en hel fest med folk, vin och kyrkliga sånger. Typ oblat istället för chips i skålarna.

Morgondagens fest?