I ungefär 17 år har jag varit galen i The Cure och fullkomligt dödsförälskad i Robert Smith. När jag gick i högstadiet hade jag 56 planscher av honom på mina väggar. Min syrra vågade knappt släppa blicken från golvet av rädsla för mardrömmar. Men idag är hon ”vänlig” nog att skicka en nytagen bild på min stora kärlek. Och där kom jag ner på jorden. Säg att min dröm om att jag och Robert Smith skulle ha blivit i hop när jag var – säg 15 (vilket vore mer eller mindre olagligt rent åldersmässigt, men ändå) skulle ha gått i uppfyllelse, att vi hade gift oss och levt lyckliga i alla dessa år. Då hade jag haft en make som idag såg ut som nedan. Inte för att vara ytlig eller så men då hade jag tagit ut skilsmässa.