När man känner sig lite nere
avAnne Boleyn minuterna innan halshuggningen
Här kan ni som är det minsta nyfikna se hur jag brukar se ut när jag bloggar. Jag sitter liksom i en ombyggd gammeldags garderob (ni vet en sådan med dörr som brukar finnas i gamla lägenheter). Här inne (eh, jag sitter ju såklart här nu också) städar jag alltför sällan vilket innebär att det ligger tusen grejer och lite matrester strösslade runt mig. Kolla på fotot som är taget klockan 16 så får ni se spektaklet.
Ni vet väl alla vid det här laget att det är alla hjärtans dag på lördag. Först och främst skulle jag vilja säga att jag inte kan bry mig mindre. Jag brydde mig inte ens särskilt mycket i gymnasiet när man (förhoppningsvis) fick rosor utdelade på lektionerna av hemlig snygg kille från någon av gymnasieskolorna i Helsingborg. På lördag ska jag på födelsedagsfest hos min syrra. Nothing romantic about that.
Men det som kanske irriterar mig allra mest med alla hjärtans dag är människor som orkar ta till den alldeles otroligt uttjatade meningen: ”men det där är ju bara något amerikanskt påhitt som handeln tjänar pengar på”. Herregud, människor som orkar bry sig så till den milda grad om alla hjärtans dag men ändå (av vaga politiska skäl) inte ens orkar fira det är väl de mest tragiska i hela jippot. Samma människor brukar säga samma sak om Halloween (eller Halogen som min extralillasysters mormor säger). Låt folk som vill köpa sina klyschiga rosor, fjantiga nallar och gelehjärtan vara i fred och lägg er energi på viktiga frågor.
Klart slut.
Just nu firar jag min syrra lite lågintensivt sådär. Hon kom nämligen förbi när jag satt här hemma och skrev för att hon enligt utsago frös. Hon håller på med ”ett foto i timmen” till sin blogg och knäppte ett foto på mig när jag satt och bloggade i min lilla garderob full med bråte och snutna näsdukar. Den kommer att dyka upp i ocencurerat format ikväll skulle jag tro.
Idag är det min lillasyster Mias 23-årsdag. 1. Jag kan inte fatta att hon är så gammal och yada yada. 2. När jag fyllde 23 hade jag och tjejkompisarna det runda fönsterbordet på Laroy och roade oss med att bjuda backslickkillar på skumpa efter pointerprincipen för att föra in lite hederlig feminism i golddiggerkulturen.
Ikväll ska vi fira ungen (och jag måste komma på ett sätt att undvika hennes sällskap på väg till middagen eftersom jag ska bära en oinslagen och otymplig födelsedagspresent). Inte nog med att hon fyller 23 – hon har en mycket väluppdaterad blogg också. Kolla in den här.Jag vet att ni är ganska många som läser den här bloggen. Vissa kanske bara tittar förbi ibland medan jag har förstått att en hel del ändå brukar läsa här ganska ofta. Det gör mig hemskt glad och peppad att fortsätta skriva. (I ärlighetens namn får jag emellanåt också lite prestationsångest och undrar hur jag ska kunna tackla utmaningen att hålla så många läsare underhållna).
I alla fall: jag är hemskt nyfiken på vilka ni är och skulle därför bli jätteglad om ni har lust att svara på några frågor för att stilla min nyfikenhet och även ge mig en chans att få lära känna er lite bättre. Även alla ni som aldrig kommenterar – skriv gärna något om er.
Jag tänkte ge er några frågor (som jag även tänkte kan fungera som en bra tipsbank när det gäller exempelvis filmer och böcker) och sedan väljer ni såklart själva vilka ni vill svara på.
Jag brukar få en del mail eftersom jag skriver den här bloggen. De flesta är mycket trevliga och uppmuntrande. Många innehåller frågor om något speciellt inlägg jag har skrivit eller så kan det vara folk som ber om lov att använda foton jag har tagit. Idag fick jag det här mailet som är skrivet av en kvinna som heter Gunhild. Inget hej eller någon förklaring. Jag har ingen aning om vad hon menar eller vad jag har skrivit som gjort henne så upprörd. Det enda jag kan erinra mig är detta blogginlägg. Och det handlade inte direkt om att jag var avundsjuk på personer som tog låtsasadliga efternamn. Kul, säger jag. Vad säger ni?