Något som är lite sorgligt med mig är min koncentrationsmin. Sedan jag föddes har jag ALLTID helt omedvetet stuckit tungan utanför munnen när jag sysslar med finlir som kräver koncentration. Jag minns hur hela klassen fnissade åt mig på varenda syslöjdslektion under uppväxten för jag kunde inte behålla tungan inne i munnen när jag satt vid symaskinen. Jag såg precis det här fotot. Det är taget igår och jag dansar. Jag för ingen avancerad dans som exempelvis Flamenco eller Backstreet Boys-dans. Jag bara stampar runt lite på måfå och höjer en hand i luften. Trots detta minimala behov av koncentration så kan jag tydligen inte låta bli att sticka ut den där jäkla tungan.