I förrgår när jag var och käkade hos min syrra så kom vi in på det där med att gifta sig. Ingen av oss är direkt fascinerade av giftemål på något annat sätt än att det är praktiskt rent lagligt om man nu bestämmer sig för att skaffa barn och hus tillsammans med någon.

Men något som vi båda ställde oss helt frågande till var byte av efternamn. Ingen av oss skulle någonsin få för sig att byta namn bara för att vi eventuellt i framtiden skulle gifta oss. Det spelar ingen roll om killens namn är det tråkigaste eller det coolaste namnet på planeten – ett byte känns overkligt. För mig är det lika absurt att byta mitt efternamn som att byta mitt förnamn. Jag är Malin Collin. Det har jag varit i över 30 år. För mig har det blivit som ett varumärke – en stämpel – en stor del i min identitet. Om jag skulle heta Malin Karlsson eller Malin Von Grishufud eller vad som helst förutom Collin så skulle jag knappt veta vem jag var. Det skulle vara lika konstigt som att jag helt plötsligt skulle heta Hjördis Collin – om ni förstår min poäng.

Jag är kanske påverkad av det spanska systemet eller har helt enkelt bara skapat mitt eget system. För jag anser att det man är döpt till är det man heter och inget kan förändra det under hela ens liv. Man tar inte andra personers efternamn och man ger inte bort sitt eget efternamn till andra. De eventuella barnen får två efternamn – ett från mamma och ett från pappan.

Under middagen började vi också oja oss över den anglosaxiska gimmicken att brudens far ska lämna över bruden till den blivande maken inne i kyrkan. Det är ju helt absurt! För det första finns ingen sådan tradition i Sverige. Det är en Hollywoodsk grej för svenskar. Sedan har Svenska Kyrkan – såvitt jag vet – tagit avstånd från den typen av ojämställt, patriarkaliskt dravel. Det vill säga: Svenska kyrkan är mer feministisk än gemene giftasvuxen tjej. För traditionen där man blandar in brudens far kommer ju från den tiden då pappan försörjde bruden fram tills den dagen hon gifte sig och då tog maken över. Han lämnar liksom bort denna hjälplösa kvinna till en annan man. Helt sjukt. Och fruktansvärt oromantiskt.