En konstig grej som uppstår var och varannan dag för en skåning som bor i Stockholm: man säger något och stockholmaren man pratar med utbrister: ”men gud vad mycket skånska du pratar – du har väl bott här i typ tio år!”. Men skämtar folk? Borde jag gå till logoped* och lära in stockholmska bara för att jag bor här? (Det ska också tilläggas att jag i Skåne inte ens räknas som en äkta skåning rent dialektmässigt). Skulle en stockholmare som flyttar i vuxen ålder till exempelvis Malmö eller Göteborg helt plötsligt börja tala skorrande skånska eller käck göteborgska efter något år? Nej, jag tror inte det.

*när jag började skolan på skånska landsbygden så kunde jag inte prata skånska ordentligt eftersom mina föräldrar kommer från helt andra delar av landet. När jag försökte härma mina klasskamrater så missade jag det skånska å-ljudet och resultatet blev att jag sa mane istället för måne och så vidare. En gång gick jag in i en bokaffär och frågade efter ”888 gator” och syftade på gåtor. Kassörskan förstod inte vad jag menade och jag upprepade titeln typ fem gånger och hon bara: ” vill du ha en bok om gator och vägar?” Jag bara: ”nej, sådan gata som man gissar”. Därefter fick jag gå hos en skånsk logoped som lärde mig att bräka på riktig skånska. När man tittar på gamla hemvideofilmer från den tiden har jag en riktigt bonnig dialekt. Jag kan tillägga att jag fortfarande avskyr att uttala ord med Å i.