Jag ska träna klockan 18. Något jag brukar tjata om är ju mitt totala sporthat. Och jag har kommit fram till att det är bättre för mig att träna på förmiddagen – eller åtminstone så tidigt som möjligt på dagen. För de senaste timmarna har jag bara suttit och räknat ner och ångestladdat inför det här jäkla träningspasset. Jag känner mig så som jag misstänker att Anne Boleyn kände sig när hon satt i Towern och väntade på sin avrättning. Eller som när någon dubbelmördare i Texas känner sig strax innan sin sista måltid (där jag för övrigt antagligen hade valt pasta). Nu: 59 minuter kvar till min avrättning på spinningcykeln.