Den här dagen lånade jag ut mig själv till min bästa vän. Jag tog på mig jobbet som nanny. Från 10 till 15 passade jag hennes ett och ett halvtåring. Resultatet är att jag föll ihop av utmattning när jag kom hem. Jag skulle gå och träna – fick ställa in. Jag tänkte skriva några grejer – åt vit choklad i soffan istället. Och då var den här lilla ungen inte ens besvärlig. Han skrattade hela tiden, vi lekte, vi pratade, vi läste, vi åt, han tog en tupplur och så vidare. Men energin hörrni! Så mycket energi som hade under dessa fem timmar är ungefär samma mängd som jag har haft i hela mitt liv. HUR GÖR NI SMÅRBARNFÖRÄLDRAR? Jag fattar att man tycker det är mysigt och så att ha en egen unge. Och det är urkul när de börjar fatta grejer och säger roliga saker. Men att hålla igång på det där viset är ungefär raka motsatsen till hur jag fungerar. Exempel: Jag vände mig bort i c:a fem sekunder och på den tiden hann lillkillen öppna den nedersta kylen, leta upp en kastrull med spagetti, lyfta av locket och börja hetsäta. Och då var han dessutom mätt. Är det barnmisshandel att sätta sitt potentiella framtida barn i en hage? Är det frowned upon att sätta på barn sele med ett koppel? Jag har sett söta koppel i Sydeuropa. Typ med gosedjur på.