Idag gick jag på yoga för första gången i mitt liv. Det gick mest ut på en massa tänjande och någon slags hang-up på andning. Men till slut – under avslappningen – lyckades till och med jag slappna av lite grann och blev då helt tagen på sängen/yogamattan när instruktören slog ihop handflatorna och sa: ”Namaste”. Herregud, skrämma slag på en stackars nybörjarelev på det sättet! Jag trodde för en sekund – där i avslappningens dimma – att det var tidigt sjuttiotal och jag jobbade på Dharma Initative och satt och kollade på Orchids orientationsfilm. Skräcken, människor! Skräcken!