Igår var min kille en äkta husdjursfotograf. Vi var nämligen först hemma hos hans föräldrar på middag och lekte lite med hunden Kalle. Sedan åkte vi hem till min killes bror och flickvän där vi tittade på deras bedårande nya kattunge. Kanske har min kille funnit ännu en hobbyverksamhet – en djurfotostudio? Typ att folk kommer med sina undulater och vandrande pinnar för att få en vacker bild att ha på väggen. Det finns säkert pengar i det också.

Foto: Niklas Jakobsen

I fredags var jag och min syrra ute en runda. Vi befann oss på en liten bar på Skånegatan som bara har en enda toalett. De enda som kissade artigt snabbt var vi två och några killar. Resten av tjejerna tog år på sig inne på toa. Än en gång föll vi in i vår vett -och etikett-diskussion gällande kissning på offentlig toalett. Nu hann min syrra Mia först med blogginlägget som jag tycker att ni ska läsa här. 

Jag pratade med min mormor innan. Hon (88) och hennes kille (90) funderade på om de skulle köpa kina-take away eller pizza. Varje söndag brukar de nämligen ”riktigt lata sig” och köra hämtmat. Det lutade mot att testa en ny pizzeria som låg lite längre bort ”men idag är det inte så mycket snö så det går lätt att ta sig fram med rullatorn”, sa Mormor. Så fint på något vis. Att vara nittio och köpa Capricciosa, liksom.

Jag säger bara: Måns blev rånad! Nu ska jag sätta mig på badrumsgolvet och hulka lite. Kanske spy lite över operadisco. Hatar att engagera mig i sånt här. Blir alltid besviken.

Jag melodifestival-twittrar här.

Inatt sov såklart lillasyster Mia över. Det är lite hennes specialare – att flytta in här på soffan då och då. Snart ska hon operera bort halsmandlarna och meddelade att hon måste hållas under uppsikt när hon ska kräkas blod och sånt något dygn efter och planerade göra detta hemma hos oss. Det passar ju utmärkt eftersom jag brukar paniksvimma vid tanken på blod. Men å andra sidan kan jag ju laga goda soppor och småttis* till henne eftersom hon kommer att behöva flytande kost.

*vi brukar roa oss med att uttala ord lite fel. Småttis är vad 48-åriga landsortskvinnor antagligen beställer när de menar Smoothies. Exempelvis säger vi också kidnappad med samma uttal som rådjurkid. Sedan är det ju hemskt kul att vår extrasyrras mormor säger Halogen till Halloween. Och min syrras kompis farmor sa Jens åt jeans.

Nej nu ska jag minsann träffa min minsta lillasyrra Mia och dra ut en runda på Söder. Typ avslappnat fredagshäng. Detta efter en mycket mör Chicken Tikka Butter Masala från indiern i källaren. Kom ihåg: måste borsta tänderna (gick nämligen ut en gång med samma lillasyster efter en riktig indisk måltid och drack öl och skyllde raparna på henne med ett elakt pekfinger och huvudskakning när folk började vända sig om).

Igår fann jag amerikanska GQ:s fotojobb med Robert Pattinson – aka Edward Cullen. Jag dog såklart en liten smula men återupplivade mig själv och skickade länken till slideshow:en till mina syrror. Men så tänkte jag – ni bloggläsare ska ju också ha er lite fredagsgodis. Så varsågoda och kolla gärna in här för att få se fler bilder.

Jag lånade en bok av min syrra för några månader sedan som jag har glömt att läsa (eftersom jag lider av adlibris-missbruk och beställer miljarder pocketböcker i tid och otid). Igår började jag dock läsa den trots att både titeln och omslaget skrek ”chicklit” och ”patetisk singelkvinna nojar om livet”. När jag hade kommit ungefär 100-150 sidor in i boken kunde jag inte sluta tänka på hur mycket den här boken påminde om ”Eat, Pray, Love” som jag hade läst mycket om innan. Döm om min förvåning när jag bläddrade till förstasidan och läste att originaltiteln faktist var just ”Eat, Pray, Love”. Varför är det alltid så att amerikanska böcker både har snygga titlar och ursnygga omslag medan de svenska översättningarna ser ut som övervintrade Chicklit-böcker? I vilket fall som helt – boken är väldigt bra och trots att jag inte har läst klart den så är det verkligen ett boktips.

Så har man varit och tränat och nästintill kolat vippen på den där jäkla spinningcykeln. Men som sagt – vad gör man inte för att minska på fläsk. Sedan hem och lagade klart maten. Det blev en pastagratäng som jag fick inspiration till från det mest absurda håll. Jag såg nämligen en mikrorätt i fryshyllan på Hemköp som jag tyckte verkade god. Skinka och bladspenat. Jag tog upp en sådan kartong, läste ingredienserna på baksidan och köpte på mig dessa. Sedan lagade jag alltså en hemmagjord maträtt baserad på en fabriksgjord mikrosmörja. Tyvärr överdrev jag mängden vitlök så till den milda grad att jag nästan spydde efter första tuggan. Trots det tog jag om.

Nu slöar jag sedan ett par timmar framför 24 säsong 6. Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om den serien. Hur mycket jag hatar Charles Logan. Hur Aron Pierce är min favoritkaraktär. Hur roligt det är att Principal Woods i Buffy är president. Hur porrigt Tony Almeida pratar, liksom stönviskar. Hur uppfriskande det är med en riktigt sur asperger-tjej i form av Chloe. Hur elakt det exempelvis är att borra Morris i skuldran. Och så vidare. Jag ska återkomma till några 24-tankar senare.