Om vi fortsätter på utklädningstemat så hamnar vi på Halloween när jag gick i tvåan. Då klädde jag ut mig till häxa och såg ut som nedan. Inte ens mina vänner kände igen mig. Men ändå lyckades jag hångla upp killen som jag hade spanat på ett tag och kände att den här kvällen var ju en riktigt bra kväll. Efter två timmar ungefär tittar killen på mig och bara: ”Alltså, vem är du egentligen?”. Jag bara: ”Eh, Malin Collin. SP2C.” Då kisade han lite med ögonen, förflyttade blicken i fjärran liksom. Man riktigt såg hur han bläddrade igenom skolkatalogen ur minnet. Sedan lyste han upp och sa: ”bra”. Tack gode gud för det där sista ordet, tänkte jag.