Idag är det helt underbart väder – som resten av påskhelgen. Termometern står på ungefär 16-17 grader men i solen är det t-shirtväder. Den enda problemet är att jag vaknade av att jag inte kunde andas. På riktigt. Jag scannade liksom igenom kroppen. Lunginflammation kanske? Nej. Svår ångest? Nej, verkar inte så. Sedan kom jag på det: pollenallergi, såklart! Jag trampade ner till apoteket och förklarade min situation för att liksom få tips om det mest effektiva läkemedlet. När jag kom till andnöd så fick apotekaren något hysteriskt i blicken och sa: ”Du måste till en läkare. Direkt!”. Jag bara: ”Kan ej. Ska med plan till Stockholm och hinner ej gå innan och vårdcentralen är stängd när jag kommer fram”. Hon skakade bara på huvudet och mantrade vidare om läkare och kortison i andningsmask och jag vet inte vad.

Så jag gick hem utan medicin. Ska rota fram lite luftrörsvidgande i hemmets gömmor. Det positiva med att ha en förälder i sjukhusbranschen. Sedan tänker jag: kunde jag för några år sedan gå en vecka med dubbelsidig lunginflammation och dessutom gå ut kvällen innan jag hamnade på sjukan för att jag hade helstrypt syretillförsel så borde jag väl klara mig till imorgon? (Gud, tänk om jag egentligen fick en hjärnskada den där gången då jag knappt andades på en vecka. Det skulle förklara en hel del.)