Ibland blir jag väldigt allergisk mot hela jantesamhället. Man märker också hur tydligt och snabbt jante gled in på nätet. Om någon bloggar och råkar bli väldigt framgångsrik så ska det tyckas illa om denne person. Det hånas hit och dit och vissa verkar till och med ta i från tårna och känna hat.

Och om man nu ska ha en blogg så får man bara skriva i den om det är ”för ens egen skull”. Men herregud! Alla ni som skriver en blogg ”för er egen skull” varför skriver ni inte i valfritt ordbehandlingsprogram och sparar ner det på hårddisken? Det är ju då ni skriver för er själva. När ni lägger ut det på nätet så skriver ni för att synas. Eller förhoppningsvis för att ni vill att någon annan ska läsa era texter och kanske till och med komma med feedback. För det värsta man kan göra i jantebloggosfären är tydligen att ”skriva för att synas” eller ”söka uppmärksamhet”.

Man ska också avsky statistik. Den som nämner något om statistik ska omedelbart tryckas tillbaka ner i skorna. För ”man bloggar väl ändå inte för statistikens skull? Man skriver ju bara för sin egen skull”. Nej, alla gör inte det. Och man är inte automatisk en fin och god människa för att man struntar i statistiken (åtminstone utåt sett) eller en sämre människa för att man tar de som besöker ens blogg på allvar.

Jag älskar att skriva. Har alltid gjort det i massa olika sammanhang på nätet sedan dess begynnelse och innan det har jag kanske tjugo tjocka dagböcker och en meter högt torn av block fyllda av noveller och historier. Bloggen passar mig utmärkt som verktyg. Jag får ut texter och tycker att det är roligt när folk läser. Ännu roligare är det när folk tar sig tid att kommentera. Och oerhört glad blir jag när jag på olika statistikmätningssajter ser att besökarna ökar. Det betyder ju att fler och fler gillar mina texter. Eller om statistiken minskar betyder det ju att jag måste skärpa till mig. Det håller min kreativitet på topp och språket ständigt närvarande. Och trots att jag bloggar för min egen skull så gör jag det också för er som läser. Tre år snart, och fler på det hoppas jag.