Läste den här listan igår. Fick genast lust att skriva en egen – saker eller företeelser som kan irritera mig på väldigt olika sätt.

• Ärliga människor. Folk som tror att det är socialt kompetent att alltid vara rättfram och ärlig. Det är ju en av de största myterna i världen. Att emellanåt småljuga är ju alltid bättre än att vara fascistiskt ärlig. Exempel: om en vän frågar: ”allvarligt – ser jag tjock ut i den här kjolen?”, då svarar man ärligt. Men om en vän har en ny kjol som du tycker är ful frågar: ”Åh, vad tycker du om min nya kjol?” – då svarar du ”fin” eftersom vännen i fråga uppenbarligen tycker om den, annars skulle hon inte ställa den frågan. Alltså: ärlighet i det sistnämnda är bara löjligt.

• Folk som dricker Xider. Eller överhuvudtaget vuxna människor som dricker alkoläsk i några sammanhang.

• Miljöfascisterna. Miljögalningarna har blivit de nya radikalfeministerna. Vi radikalfeminister sitter mest och skrattar åt saker nuförtiden, uppsluppna och roliga som vi är medan miljöfascisterna inte ens kan lyssna på ett miljöskämt utan att besinningslöst skälla ut en. Om man fryser på våren och säger: ”Men nu får väl växthuseffekten visa vad den går för” så kan man förlora vänner. Om man slänger en flaska i fel sopsorteringskärl kan man få en hel mobb efter sig. (Sedan är det ju störigt med folk som vet vad varenda E-nummer står för – men det är ett helt eget inlägg).

• Att vilja vara Amelie från Montmartre. Ni vet tjejerna, som går runt och är extra gulliga och lite ”tokiga” och ”annorlunda” – alltså inte för att det verkligen är det utan för att det så himla gärna vill uppfattas som sådana. De känns igen på sina luggar, sin samling av gosedjur (för de är lite ”galna” som fortfarande samlar på det trots att de är vuxna), sin frankofili (vilket inkluderar att byta ut alla ord de kan från svenska till franska) och på att de sällan går från ett ställe till ett annat – de gör hoppsasteg.

• 30-åriga ekonomgubbar. Ängsliga medelklasskillar som gått ekonomutbildning och tror att stil är detsamma som en kostym och en skjorta från typ Gant. Och så går de runt oavsett om de tar en fika, är ute och festar eller går till jobbet.

• ”Jag är ju en sån som”-människor. Personer som tillskriver sig en massa egenskaper utan självkritik. Förstår de inte att alla de ord som de säger efter ”jag är ju en sån som…” är de egenskaper de VILL ha inte de som de verkligen har.

• Tjejer som väntar på att killen ska fria. Ja, tydligen finns det tjejer som gör sånt i dagens samhälle – ”för att det är ju så traditionen säger plus att det är romantiskt att gå ner på knä”. Tillåt mig att dö. Om en kille skulle få för sig att gå ner på knä framför mig så är det samma sak som att göra slut i mina ögon. Så pinsamt, omodern, efterblivet och framför allt – så oerhört långt ifrån mig.

• Passivt- aggressiv komplimang. Jag tog upp det här för ett tag sedan – personer som säger en komplimang som egentligen är förklädd kritik. Tänk: ”Åh, vilken fin klänning. Sån hade jag också för tre år sen när det var modernt!”. Håll tyst eller säg vad du vill men blanda inte in utklädda komplimanger.

• Personer som ej läser bloggar, ej använder Facebook/Twitter/etc med ursäkten att ”de faktiskt har ett riktigt liv”. Herregud. Det kan ju de innovationsfientliga trösta sig med när de inser att de är lika moderna som min döda gammelmorfar. Som att internet och ”verkliga livet” ens är uppdelade längre.

• Människor som tror att romantik är skaldjur. Folk som vägrar tänka själv och tror att romantik är detsamma som skaldjur och vitt vin. (Se: folk som tror att man ska fria på knä). Det är så ängsligt att ständigt följa traditioner eller myten om romantik istället för att bara använda sin egen hjärna och kreativitet.