Jag har funderat lite på Stockholms innerstadsöar på sistone. Som inflyttad stockholmare så är ju holmarna det sista man tar sig an i den långa process som brukar kallas ”att känna att Stockholm är hemma”.

Från början rör den inflyttade stockholmaren sig mest runt Kungsgatan/Birger Jarlsgatan/Hamngatan/Drottninggatan för ”att vara på den säkra sidan” och inte gå vilse. Då och då tar den inflyttade stockholmaren, på skakiga knän, dock en tunnelbana till Medborgarplatsen för man har hört ”att det ska vara lite hippt och avslappnad atomsfär där”. Då förstår man ingenting eftersom hela Medborgarplatsen är en studie i sextiotalsbygge och fullt av uteserveringar med Bajen-fans. Det är långt senare man förstår att man ska promenera ner mot Nytorget.

Men nu har jag bott här i ungefär tio år och tycker att det börjar bli dags att ta mig an de öar som inte ligger i närheten av någon trygg tunnelbanestation. Jag har ju visserligen varit på Skeppsholmen (herregud, Moderna ligger ju där), Riddarholmen (ett gamla stan utan turister – I love) och Långholmen (där alla hippa Hornstullbor badar på somrarna). Sämre står det dock till med exempelvis Reimersholme som jag har bara har tagit ett par steg på och Kastellholmen som är den där pyttelilla ön mitt i Saltsjön som hänger ihop med Skeppsholmen. Men nu när våren är här så ser jag det som ett uppdrag. En examen i ”inflyttad stockholmare blir stockholmare” om ni förstår hur jag menar.