Jag har insett att Twitter fungerar som ett filter för mig. Alla de där fullkomligt värdelösa och ointressanta blogginläggen jag annars har en tendens att skriva (märk väl: jag menar inte att allt jag skriver här nu är briljant – men ni fattar hur jag tänker), de skriver jag på Twitter. Man skulle kunna säga att snicksnackandet som ändå inte leder någonstans fastnar på Twitter som flugor på sådana där klisterremsor i lantligt kök en augustieftermiddag. Alltså uppstår någon form av kvalitetskontroll på den här bloggen (dock enbart kvalitetssäkrad av mig och jag har ju många gånger kommit fram till att de inlägg jag tycker är helt okej är de som får noll kommentarer medan de jag rafsar ner på tre minuter är de som får typ 50 kommentarer i snitt. Alltså – jag är inte kapabel att göra kvalitetskontroll på egen hand). Men ändå. Följ mig på Twitter eller om du inte vill bli medlem själv kan du ändå läsa vad jag skriver HÄR.