Efter Kajsa Ekis Ekmans välskrivna recension av Gustav Fridolins bok ”Blåsta. Nedskärningsåren som formade en generation” får jag enorm lust att läsa den. Jag tror de flesta kan enas om att åttiotalisterna har fått lite skeva epitet som inkluderar överkonsumtion, mobiler, ovilja att jobba med annat än media och Paris Hilton-hundar. Fridolin tar tydligen avstamp i nittiotalets kristid då skolböcker drogs in, ungdomsgårdar stängdes och klimatet var ungefär iskallt. Jag är en sen sjuttiotalist och känner igen mig i det som står. Jag minns hur alla utåtagerande ungar i högstadieskolan helt plötsligt började lyssna på vit makt-musik och skolan satte inte ens ner foten när ungarna satte igång musiken i högtalarsystemen i skåphallen. Fridolin pekar på en schizofren generation. Thailandsresor kombineras med en tur till psyket på grund av ångest. Möjlighet att köpa sin egen lägenhet och få ett fast jobb är snarare undantag än verklighet för åttiotalisterna. Helt enkelt: en intressant twist på den generation som normalt sett brukar kallas lyxgenerationen.

Jag imponeras av lågmälda människor. Missförstå mig inte nu – jag talar inte om blyga människor som inte vågar tala för sin sak – utan människor som har så god självkänsla och så gott självförtroende så de aldrig behöver höja rösten över normal samtalston. Det är kanske det ultimata tecknet på makt. Om man kan styra ett helt företag/organisation/större grupp enbart genom samtalston (även när du sätter någon på plats) så betyder det att du är så viktig att ingen skulle få för sig att överrösta dig. Jag älskar den loja härskartekniken som går ut på att sitta tyst tills folk i rummet börjar känna sig dumma av sitt småprat och automatiskt tystnar. När jag för många år sedan vikarierade som lärare brukade jag köra på den stilen i klassrummet. Det fungerade alltid. Så länge man ser viktig ut då vill säga. (Och anledningen till varför jag imponeras av denna typ av människor är väl för att jag är ungefär tvärtom men jobbar på motsatsen). Ett ypperligt exempel på lågmäld kvinna med mycket makt är Lisa Love, chefredaktör på Teen Vogue, West coast. I klippet nedan sätter hon huvudpersonen i tv-serien The Hills på plats efter att hon tackade nej till en praktik i Paris för att vara med sin pojkvän.

Men jag vet inte vad det är men jag känner mig så satans oinspirerad sedan en vecka tillbaka. Tror det är PMS. Och pollenallergi. Dessa två gissel som jag nyligen liksom bara fick. Hade inte bett om dem och har aldrig haft dem men jag fick dem ändå. Mitt forskningsunderlag: i söndags började jag gråta på tunnelbanan för jag tyckte så synd om en hemlös som ställde sig i full vagn och berättade att han verkligen behövde lite pengar eller mat eller dryck eller vadsomhelst från någon vänlig människa och då skulle han känna sådan tacksamhet. Jag tyckte att det var så vidrigt med en kille i min egen ålder som liksom stod där med mössan i hand så jag gav honom pengar jag egentligen skulle fikat för. Den största sympatin kom på något skruvat sätt ur att han talade som jag. Samma dialekt. Nordvästskånska med spår av universitet och exilboende. Tänkte typ att det hade kunnat vara jag fast han var en han och antagligen hade haft ett lite jobbigare liv. Det var ju en självupptagen tanke vid närmaste eftertanke. Men ändå. Igår kväll gick jag emot hela min nyttiga diet-vecka och köpte en brownielängd på 7eleven (ja en längd, inte en brownie som normala människor brukar). PMS med andra ord. Och allt detta har gjorts i ett töcken av rinnande ögon, nästäppa och andningsbesvär.

Alla ni som gillar att läsa och som skulle bli glada för boktips från likasinnade borde ta er en titt på boktipset.se. Det är en plats där du enkelt startar din egen profil och betygsätter de böcker du har läst (finns massor i deras arkiv). Sedan räknar en liten grej ut vilka andra medlemmar du delar boksmak med. Sedan kan den också känna av vilket betyg du antagligen skulle sätta på en bok som du inte har läst baserat på dina andra betyg. Du kan också följa olika medlemmar (varav många är ganska kända i Sverige). Vad jag förstår så släpptes sidan idag och i princip hela mediesverige har länkat till den idag vilket gör att den emellanåt kan vara lite seg – men nedslås ej av detta. Lägg till mig så lägger jag till dig och vi kan byta boktips.

Den här förmiddagen: sitter mest och är chockad över greve-guldäggsvinnare-svartsjuke-såpa-mordförsöket som inträffade igår i Gamla Stan. Alltså, den här stan gör sig bättre i verkligheten än vad den hade gjort i en tv-serie. Helt sjukt! Den mest pikanta detaljen är ju såklart att mannen som sköt (den kände reklamaren) någon timme efter mordförsöket uppdaterade sin facebookstatus med orden: ”På väg hem för att steka fläsk för att servera det med surkål och dijon”. Det kan möjligen bli den mest kända Facebookstatusuppdateringen någonsin i det här landet. Så oerhört iskallt att liksom planera middag och dela menyn med hela sitt nätverk efter att ha skjutit två människor.

Jag har så hemskt svårt att titta på Äntligen hemma på tv4 där den där lurendrejaren Jimmy Schönning är en av programledarna. För ett par år sedan skrev han ju en inredningsbok som trycktes upp av Ica Förlag i 7000 ex. Då kom någon på att nästan hela boken var en översättning av Oprah Winfreys heminredningsguru Nate Berkus bok. Jimmy Schönning erkände plagiatet och ursäktade sig med att han hade haft det väldigt körigt på sistone med mycket jobbuppdrag så han liksom fick panik och satte igång med någon slags desperat plagiering. Jag tänker att det är 1. Pinsamt och puckat att ens komma på tanken att sno någon annas jobb och 2. Att det är urbota korkat att sno en av USA:s allra kändaste heminredares jobb om man nu ändå ska sno något. Jag menar – det är ju sjukt lätt påkommet. Så många fel på en gång så att säga. Så – jag står inte ut med Äntligen hemma.

Kolla vad fint det ser ut i fönstret efter festen i lördags. Känner mig oerhört vuxen med sådan blomsterprakt i hemmet.

Alltså är det bara jag eller är inte 69. 500 kronor en aning dyrt för en jacka? Trots att den kommer från Balmain? Finns det på allvar någon idiot som går och betalar så mycket pengar för en orkesterjacka? (Jag menar, självklart dyker ju kändisar som Beyoncé och Victoria Beckham upp i den här men då får de ju jackan hemskickad utan att behöva betala ett öre för den). Men en gång till: kan det verkligen finnas någon som är så urbota borta i huvudet så den lägger sjuttio papp på en fjantig jacka?
(Bild från mrsh.se)

Nu är det exakt tio minuter kvar på Ben & Jerry’s Free Cone Day för det här året. Jag hade en tanke om att åka till Gamla stans B&J-glassbutik flera gånger idag. Typ åka hem emellan och byta hatt så de inte skulle känna igen mig. Men det verkar inte bli något gratisglass för mig idag. Vad jag har förstått var det ändå någon glass med choklad och macadamianötter och jag är inte särskilt förtjust i nötter. Vad är väl ändå en gratis Ben & Jerry’s-glass? (Kanske alldeles underbar – men wtf – jag hinner ju inte nu).

Såg en råtta springa förbi på trottoaren här inne i stan. Dog nästan av äckel.