Om typ en halvtimme kommer mellansystern i den här familjen med tåg från Stockholm och allas vår extrasyster kommer från Lund. Då ska vi äta räkcocktail (mitt val – tänkte vara lite sjuttiotalsironisk liksom) och sedan kalvfilétournedos med kantarellrisotto och slutligen en chokladtårta med en botten snarlik kladdkakans med vit chokladkräm emellan och frosting på toppen. Till detta något uragott rödvin som pappa just hämtade i vinkällaren. Känner på mig att den här kvällen kan bli bra. För tanken är ju att vi går ut efteråt.

Grej jag inte klarar: att se skådespelaren Jonathan Rhys Meyers i kontemporär omgivning. Efter att ha sett varenda The Tudors-avsnitt som existerar där Rhys Meyers spelar Henrik den åttonde så är det ju problematiskt för ens stackars hjärna att bearbeta info med en 1500-talskung som spelar korgboll. Och i mjukisar. Herregud, den där karln ska ju ha tunga järnhalsband på sig. Inte linnen från American Apparel.

Nu har min minsta lillasyster kommit till Helsingborg hon också. Vi kollar i album och hittade ett foto på henne när hon var åtta men såg ut som en vuxen dvärg. Alltså, på fotot satt hon bredvid Mamma och Pappa på en restaurang men såg inte ut som ett barn, bara en ful kort vuxen person. Jag har skrattat så jag knappt fått luft i lungorna åt det här fotot.

Jag sitter här och tänker på ålder. Ni vet, sånt man gör när det är mindre än en timme kvar på ens 31:a födelsedag. Och så ser jag nytagna bilder på Lisa Ekdahl och inser att vissa människor aldrig åldras. Lisa är 37 år gammal numera men ser exakt lika ung ut som när hon släppte ”Vem vet” 1994. Själv kan jag titta mig i spegeln i femton minuter och hinna åldras på den korta tiden. Det känns som att jag aldrig ens har sett så ung ut som Lisa Ekdahl gjorde 1994. Inte ens när jag var sju år.

Kolla vad många paket som är till mig! Alldeles strax är det dags för officiell uppvaktning.

Idag fyller jag år och blir bortskämd av mina föräldrar. Får typ grejer från olika butiker, får välja vilken lunch jag vill, får muffins till lunchefterrätt och ska få paket och restaurangmiddag kväll. Och jag passar på att njuta.

Nu grillar Pappa kycklingspett åt oss. Detta föregicks av scampi och rosébubbel. Fin tisdagkväll.

Jag drog till Danmark efter en halvtimme på skånsk mark. Ville titta lite på arkitekturen. Nej, skojade såklart. Köpte sprit.

Samma sak varje gång man kommer ner till Skåne: Shit, vad fult folk snackar. Jag tror alltid att folk skämtar – så som jag och mina kompisar från Skåne gör när vi låtsasbräker på skånska för att vara roliga. Men det gör de inte. Folk pratar så här. På riktigt.

Jag kom på att jag fyller år imorgon. Trots att jag inte är riktigt redo att fylla ännu ett år så kan jag inte låta bli att vara hemskt förtjust i födelsedagar. Det har alltid funnits ett slags magiskt skimmer över den åttonde april för mig. Den tidiga vårsolen. Den första utslagna påskliljan som Mamma och Pappa plockade i trädgården och satte i en liten vas på födelsedagsbrickan. Min alldeles egna dag när man får välja middag och alla gör precis som man säger. Imorgon är jag i Helsingborg med mina föräldrar. Mina systrar kommer inte förrän dagen därpå och min kille är kvar i Stockholm. Jag har valt att vi ska äta på italiensk gourmetrestaurang. Och födelsedagsfirandet fortsätter dagen efter med båda systrarna och extrasystern från Lund och någon typ av filé. Antagligen kalv. Sista dagen som 30-åring. Jag önskar fortfarande att jag vore 25. Eller 27 i alla fall.