Just nu känner jag mig lite trött på medborgerliga plikter. Först var det deklarationen som skulle in i tid. Inte för att jag hade en besvärlig deklaration – jag bara skrev i ett nummer på internet och så var det klart – tog väl tre minuter. Nej, det jobbiga var alla de där veckorna som jag påminde mig själv att inte glömma bort att deklarera. Det tog på krafterna. Till slut vaknade jag spänd som en fiolsträng varje morgon med känslan att jag hade glömt något viktigt. Men det hade jag som tur var inte. Dagen innan sista deklarationsdagen fixade jag biffen. Till nästa år ska jag försöka att deklarera direkt så jag slipper de där ångestladdade vårveckorna.

När man precis har hämtat deklarationsandan ska man förbereda sig inför EU-parlamentsvalet. Jag gjorde det där testet som tydligen tog två år att ta fram. Där blev jag något så trist som sosse. Till och med Junilistan eller något främlingsfientligt parti hade låtit roligare än något så grått, fantasilöst och otympligt som sosse. Jag har läst miniintervjuer med alla politikerna högst upp på listorna. De verkar sjukt tråkiga oberoende parti. Typ folk i min egen ålder som har snöat in på kollektivavtal och liknande motsatser till sena nätter på Debaser. Kan inte bestämma mig.

*drömmer om diktatur*