Jag stod just på Hemköp och skulle betala fredagsmaten när jag insåg att mitt visakort var puts väck. Lyckligtvis hade jag av någon outgrundlig anledning precis 120 kronor i kontanter vilket maten på öret kostade (normalt sett har jag av princip aldrig kontanter då jag sedan ungefär tio år tillbaka i det tysta förespråkar ett kontantfritt samhälle). Men kontantfyndet gjorde ju inte att jag hittade mitt visakort direkt. Fick ett mindre psykbryt i tre sekunder innan jag började tänka rationellt. Imorse vid sju köpte jag ett tunnelbanekort. Det var senast jag använde kortet. Alltså sprang jag bort till Pressbyrån och frågade efter mitt kort. De letade men hittade inget. Då fick den snälla pressbyråtjejen en snilleblixt och ringde kvinnan som stått i kassan imorse och frågade om hon visste. Och det gjorde hon! Tjejen kom med mitt visakort och hela min helg räddades bara sådär. Note to self: inte stressa iväg när man har satt ner kortet i chipavläsaren.