Nu tillbaka på hotellet med en viss matöverdos. Var så satans hungrig där vid halv elva då jag satt och skulle beställa och var en hundradels sekund från att slå till på både primi piatti och segundi piatti. Först pasta och sedan en grillad svärdfisk typ. I sista sekund ändrade jag mig och tog en carbonara (det gör jag ju alltid – varje restaurang har sitt sätt att göra den). Carbonaran var utsökt och perfekt, vinet var urgott men portionen var obarmhärtigt stor. Tackade påven och lite sånt folk för att jag bara tog en rätt.

Sedan råkade jag som ett mirakel gå förbi San Crispini – en av Roms mest kända gelaterior som är världskänd för sin ingefära- och kanelglass så jag slog till på en liten kula. Sedan gick vi lite vilse och var tvungna att gå uppför hela spanska trappan i den superheta kvällsvärmen. Där satt halva Roms ungdomar och drack enlitersöl och spelade gitarr. Som Spanien på många sätt plus välkänd trappa.

Nu: skratta åt dubbad tv och sova. Imorgon klockan nio: frukost på den jasmininramade terrassen.