Jag lovade ju att skriva ett inlägg om mitt förhatliga bloggnamn. Jag tror många kan enas om det faktum att La Dolce Vita vs Hell i Stockholm kan vara ett av bloggvärldens mest pretentiösa och löjliga namn. 

Så här gick det till när jag valde det: Jag bestämde mig för att skaffa en blogg från en sekund till en annan och när jag fick denna idé befann jag mig hemma hos en kompis och hade några minuter över. När frågan: ”vilket namn ska du ha på din blogg?” dök upp så tänkte jag i ungefär 40 sekunder innan jag skrev det. Först och främst hade jag en ambition att byta namn så fort jag fick tid över. Det hände ju uppenbarligen aldrig. Sedan har jag alltid varit en sådan person som trivs lika bra med klackskor och champagneglas på lyllig fest som med skinnjacka och öl i plastglas på rockbar. Jag är så att säga lite både och. Personlighetsmässigt är jag nog också något åt det hållet. Ena dagen är det sol i sinnet medan nästa dag är ångestladdad gyttja. Alltså ville jag visa på två extremer: härligt liv kontra helvete. Så utspelar sig bloggen främst i Stockholm. Därför fick jag bloggvärldens längsta bloggnamn som innehåller inte färre än tre olika språk.

Detta fungerade ganska bra en tid. Sedan fick bloggen lite fler läsare och snart blev jag inbjuden till olika tillställningar som hade med bloggen att göra. Det var då jag på allvar började hata mitt bloggnamn. För tänk er själva att inför ett tjugotal andra bloggare tvingas ställa sig upp och presentera sig själv och sin blogg när den heter La Dolce Vita vs Hell i Stockholm. Dessa oändliga presentationer blir ju inte lättare när jag skäms så mycket för mitt töntiga namn så jag mumlar fram det urtyst och snabbt. Ingen hör och det är alltid någon som ber mig upprepa det jag just sa. Senast i fredags hamnade jag i en sådan situation och skäms fortfarande när jag tänker på hur sluddrigt jag uttalade orden och hoppades att fokus skulle försvinna från mig.

Problemet är ju att nu är det lite sent att byta. Visst – jag kan skaffa en ny blogg eller helt enkelt byta namn på den. Men det känns lite som att sparka på den här stackars  bloggen som redan ligger. Den får fortsätta heta ett löjligt namn. Däremot har jag varit mer skonsam i bloggadressen som numera är http://blogg.aftonbladet.se/malincollin. Om jag hade tagit hela bloggnamnet hade det antagligen inte fått plats i adressfältet.