Igår kväll tittade jag på True blood avsnitt två, säsong två. Det var i det här avsnittet serien tog sig. Säsongsstarten var ganska medioker, måste jag säga men avsnitt två satte igång den ena händelsen efter den andra. Det som jag kanske tyckte allra bäst om var dialogen. Den kändes kvick nästan hela vägen i mål. Emellanåt fick jag riktiga Buffy the Vampire-känslor (det finns få serier med bättre citat), var tvungen att pausa datorn och skriva ner de bästa meningarna:

Jason Stackhouse är på läger med vampyrhatarsekten och gör ett rollspel som slutar med att han knäcker en amerikansk flagga och håller upp den som en ”stake” (vad heter det på svenska?) varpå hans avundsjuka rumskompis säger:

”What was the deal with you snapping the American flag like you some kind of Muslim Buffy with a dick?”

Eller när poliskommissarien Andy Bellefleur sitter i baren och förklarar att han inte gärna dansar eftersom någon donna i Shreveport hade sagt till honom att han såg ut ”…like an epileptic on meth…”.