Jag känner mig en aning urlakad. Det blir lätt så efter superspäckad och hektisk släkthelg. Bara för att alla råkar vara i Stockholm samtidigt så är det ju ändå vissa logistiska problem som uppstår när jag sitter på Södermalm, en syrra sitter vid Telefonplan, en annan syrra i Västra Skogen, mina föräldrar på hotell på Östermalm och mina morföräldrar hos ytterligare släkting i Danderyd. Lägg då till ett par vänner till minsta lillasyster som är på besök från Skåne och ni har en härlig blandning människor som inte får plats i en bil utan så fort man ska göra något krävs en mobilkedjeringning av avancerat slag och parallellåkning med tunnelbana. Men till slut fick vi väl ihop det och trots att Mamma och Pappa körde över 17 mil bara inne i Stockholm på två dagar så har vi hunnit ha torsdagspizzafest, fredagsexamensbuffé för 14 personer, lördagslunch med tre generationer på Söder och slutligen lördagmiddag med föräldrar, tre barn (alltså vi – jag räknas till barn i min släkt. ”Barna” brukar Mormor säga. ”Flickorna” brukar Mamma säga när hon talar om oss) och en extra syster och en fin lillasystervän. Nu har Mamma och Pappa åkt och det är lika sorgligt som alltid.

Det här är bara en jul för några år sedan då hela släkten fick för sig att dansa ”Follow The Leader” (en modern klassiker av följa-john-dans som förekommer på alla spanska uteställen – se här för exempel). Här kör vi. Helt vanligt.