Jag har aldrig sett min kille utan helskägg. Han har haft det i åratal och aldrig ens i närheten rakat av sig det någon gång. Men nu ska han och några killar ägna ett par månader åt en tävling i skägg. Bäst skägg vinner i augusti och då måste alla utgå från slätrakade kinder med start på midsommarafton. Och nu kom han just ut från badrummet med en My Name is Earl-mustasch och Wolverine-side burns (eller casanovaraggare, som hans mamma uttryckte det). Och jag kände knappt igen honom. Intressant det där – att jag aldrig sett min egen kille under skägget. Men fin ändå (tur).