Jag tycker att kungligheter är festliga. Inte så mycket för att de är kungliga utan för deras ofta vansinniga släkter. Ett av mina favoritkungahus är tveklöst Borbón – den nuvarande spanska kungafamiljen och deras hysteriska förflutna.

Dagens spanska kung heter Juan Carlos. Hans far och farfar skickades i exil när diktatorn och tyrannen Franco tog över Spanien med sina hårdhandskar på trettiotalet. Eftersom Franco egentligen inte ogillade kungahuset men led av ett kontrollbehov av abnorma proportioner bestämde han 1948 att låta den då tioåriga arvprinsen komma tillbaka till Spanien för att utbildas. På så sätt kunde Franco forma den unge prinsen som han ville och hyste förhoppning om att han en dag skulle kunna ta över landet.

1956 var Juan Carlos på besök i exilpalatset i Portugal och umgicks med sin lillebror Alfonso. De var ensamma hemma och lekte med en pistol. Ingen förstod att den var laddad men av någon anledning gick den av och träffade lillebror Alfonso i pannan varpå han dog. I det officiella pressmeddelandet sades det att Alfonso hade rengjort pistolen och den då hade gått av av misstag. Senare dök flera vittnesmål upp från hushållerskor och till och med prinsarnas syster som också var där och då sades det att Juan Carlos hade skojsiktat på sin bror och då hade han råkat skjuta honom i skallen. Fortfarande vet ingen exakt vad som egentligen hände den där kvällen.

Mot slutet av sitt liv hade Franco lyckats gifta bort sitt enda barn – en dotter – med Juan Carlos kusin. Nu var således familjen Franco inne i den kungliga genpoolen. Franco hade också förlorat amiral Carrero Blanco som han hade hoppats på skulle ta över diktaturen och styra den i Francos anda efter hans död. Carrero Blanco dog genom ETA:s försorg – kanske det enda riktigt vettiga den där terroristorganisationen någonsin har gjort. Carrero Blanco gick nämligen i mässan varje morgon vid exakt samma tid och tog sedan bilen exakt samma rutt från kyrkan till jobbet. ETA hyrde ett källarförråd och började sedan med stor frenesi att gräva en tunnel under denna gata. En dag placerade de en sprängladdning, så stor så en femtedel hade varit nog, i tunneln och tryckte av just när Carrero Blanco kom åkandes i sin pansarbeklädda bil. Ekipaget slungandes över en hög mur och in på en gård och landade slutligen på en balkong. Alla i bilen dog ögonblickligen.

Då valde Franco att förlita sig på att Juan Carlos skulle vara honom trogen och utnämnde honom till diktaturens efterträdare. 1975 då Franco dog var hela det förtryckta Spanien i upplösningstillstånd. Kung Juan Carlos seglade in i maktens rum och startade upp en demokrati på två dagar. Och efter det har han varit kanske världens mest älskade kung.

Men vad hände med den spanska kungagrenen som har Francoblod i ådrorna? Jo, där finner vi idag Luís Alfonso de Borbón, en av den franska tronens pretendenter. Han är född -74 och har sedan barnsben varit en omtalad kille i skvallerpressen, mycket för hans brors tragiska bortgång i en trafikolycka i mitten av åttiotalet. 1989 var hans pappa på skidsemester i Colorado, USA och roade sig med lite off pist-åkning. Vad han missade var en kabel som satts upp i en backe som senare skulle prydas av flaggor. Luís Alfonsos pappa körde i full fart rakt in i kabeln och lyckades på så vis (likt 1700-talets franska tronpretendenter) giljotineras. Tjoff, så rulllade en av Frankrikes potentiella kungars huvud nedför skidbacken.

Och så säger folk att kungahus är omodernt. Sedan när blev katastrofinriktad humor omodernt?