Om vi ska fortsätta på Michael Jackson-spåret (för sista gången får jag hoppas nu) så tyckte jag att det var fullkomligt avskyvärt att släpa upp alla barnen på scenen i slutet av minnesceremonin och låta lilla 11-åriga Paris stå och hulka och snyfta medan hon stammade fram hur mycket hon älskade sin pappa medan Janet Jackson stod och teaterviskade: ”speak up, speak up”. Herregud. Som att de barnen inte har haft en tuff vecka redan. Att stå och prata inför en fullsatt konserthall och miljoner och åter miljoner tv-tittare är kanske inte direkt vad en 11-åring som just förlorat sin pappa och inte vet exakt vem hennes mamma är behöver.