Här satt jag och slöläste några tidningsartiklar om mördaren Anders Eklunds vänskap med Hagamannen (fråga mig inte ens varför) och får syn på den här lilla informationen som gått mig förbi:

Jobbar ihop

Både ”Hagamannen” och Anders Eklund jobbar i anstaltens verkstad. Där tillverkar de två pellets och snickrar möbler åt Jysk.

Jag hade ingen aning om att Jysk ”anställde” mördare istället för mer konventionella producenter. Min första reaktion var förvirring. ”Inte vill man köpa en säng som Eklund har snickrat ihop”, tänkte jag. Men sedan kom jag på att jag aldrig har varit på Jysk vilket innebär att jag inte heller har några mördarpinaler liggandes här hemma.

Fast å andra sidan – eftersom det råder arbetsplikt i svenska fängelser så verkar det ju vansinnigt om internerna inte jobbade med något mer eller mindre meningsfullt. Att gräva djupa gropar som sedan ska fyllas igen på fängelsets bakgård känns helt enkelt lite medeltida. Men ändå: tillverka produkter för ett företag i öppen konkurrens – är inte det bara en variant på barnarbete? Lönedumpningsmässigt då, menar jag (obs! tycker mer synd om femåringar som snickrar ihop trädgårdsmöbler till radhusfamiljen i Småland än vad jag tycker om mördare). På något sätt hade det känts mer okej om interner tillverkade saker för stat och landsting. Typ spykoppar till sjukhus. Vad jag menar är bara att det kanske finns en förklaring till varför Jysk kan hålla så låga priser.