Jag funderar på hur vissa filmer får ett ”go” när manus och regitankar har presenterats för potentiella finansiärer. Jag menar – om de är urdåliga på precis alla sätt, allt från dialog till plot till visuella idéer – varför får de då göras? Borde inte det vara dåligt rent ekonomiskt, tänker jag?

Jag har just förlorat 107 minuter av mitt liv till filmen Push. Den var så hiskeligt vämjelig. Urdålig räcker helt enkelt inte. Och jag tillhör ju målgruppen på flera plan: Sci-fi-fan på amatörnivå, hatälskar Dakota Fanning och älskar när vanliga människor har någon form av superkraft (tänk Heroes, The 4400 och X-men). Men den här filmen hade uppenbarligen fått penningbidrag av Hongkong då den utspelades enbart där trots att huvudploten hade sitt ursprung i USA och Hongkong inte gjorde något för filmen. Alla de där coola grejerna med superkrafterna underminerades då fokus låg på en urtråkig, ointressant väska som tydligen skulle hittas. Det kändes helt enkelt som att det någonstans fanns ett korn till ett hyfsat fungerande manus men det kördes över på höjden och bredden så slutresultatet var vidrigt.

Min kille blev typ på dåligt humör. Jag höll fanan uppe i femtio minuter men blev sedan nästan gråtfärdig av att ha spenderat femtio kronor på sånt skit. Borde ha köpt en porslinskanin i en second hand-butik för den femtiolappen som jag kunde stirrat på i 107 minuter. Det hade liksom känts mer värt. Eller bara spolat ner femtio spänn i toan. Lite så.