Igår kväll stod jag och Niklas i videobutiken på Götgatan (ja, nu har jag verkligen börjat hänga där sedan jag lämnade kriminaliteten bakom mig, blev en fullvärdig medborgare och dessutom uppskattar alla form av nittiotalsnostalgi). Först tänkte vi hyra film och byggde den potentiella filmen på följande parametrar:

-konspiration

-dystopi

-övernaturliga förmågor

-minst ett par stora städer i världen faller/sprängs/drunkar etc

Vi stod och höll i filmen Push ganska länge tills vi råkade hitta tv-serie-hyllan som låg lite gömd vid alla barnfilmer. Där fanns verkligen alla tv-serier man kan tänka sig och som icke-medlem i videobutiken kostade en säsong ungefär 50 kronor för en vecka. Där och då insåg jag ju att det skulle bli min undergång. Tänk er kombinationen av uppdämt tv-seriebehov sedan den 1 april i kombination med löjligt enkel tillgång (för det är ju inte på något sätt lika kul att streama serier från datorn).

Vi hyrde i alla fall de två första säsongerna av The 4400. Jag har aldrig sett den serien förut trots att jag alltid har varit lite attraherad av den. Första säsongen är bara fem avsnitt men är uppbyggd lite som en miniserie, avsnitten är längre. Förutom ett par lite taffliga skådespelarinsatser är the 4400 urbra. Den innehåller allt det där jag gillar med sci-fi. Lyssna på detta:

Under hela 1900-talet har människor förts bort på ett oförklarligt sätt: en liten flicka på 40-talet, en svart man från 1951, en fru och mamma till en sexmånadersbebis 1993, en 17-årig pojke (vars kusin som var med hamnade i koma) tre år tidigare.

En dag kommer ett ljusklot till jorden – i Seattleområdet (hela världen tror att det är en komet som går väldigt nära jorden) och lämnar av 4400 människor vid en sjö. Det är alla de som har försvunnit. För dessa människor känns det som att det var igår de fördes bort och de har inga minnen av vad som hänt sedan dess. Istället har ju deras familjer hunnit dö, hunnit gifta om sig, eller bara bli väldigt, väldigt gamla under tiden.

Efter ett tag märker de 4400 också att de var och en har en typ av egenskap som de inte hade innan de blev bortförda.

Nu ska jag sätta igång säsong två och är hemskt glad att jag har säsong tre och fyra framför mig också.