Jag råkade sitta uppe lite väl länge igår. Tiden försvann när jag satt och kollade bortklippta scener och intervjuer med Robert Pattinson från Twilight-bluray-DVD:n som min kille hade köpt i present till mig. Således ställde jag alarmet. När det ringde var jag så död som en människa kan bli. Min morgontrötthet är outhärdligt. Mitt morgonhumör likaså. Jag är knäpptyst i några timmar och blir tokig när folk försöker kommunicera med mig. Nu har jag dock ätit frukost och stirrat in i datorn tillräckligt länge för att kunna formulera ord. Tror jag ska säga något till min kille.