Det där med kulturskillnader kan ju emellanåt överdrivas något när man talar om vanliga EU-länder. Självklart har väl alla nationaliteter sina särdrag och när man är utomlands ligger det på något sätt närmare till hands att stereotypisera både sig själv och de där miljonerna i landet man besöker. ”Alltså, jag pallar inte siestan – allt är stängt och hela nationen ligger och slaggar – spanjorer är ju inte kloka”. Eller ”Vi svenskar flyttar ju hemifrån dagen efter studenten för att vi värdesätter vår självständighet mycket mer än ni gör här”, med en nick åt den 34-årige spanjoren i gruppen som fortfarande bor hos mamma.

Egentligen är väl vi och spanjorerna ganska lika: vi gillar stranden, Lost och 24 på TV, att gå ut och dricka drinkar, sjunga allsång till favoritlåtarna och skicka youtube-klipp till varandra.

Men det finns en stor skillnad – en fundamental gränsdragning som tydligt visar att spanjorer är spanjorer och svenskar är svenskar: vi skulle aldrig komma på tanken att servera långa grillade bläckfisktentakler på sju centimeter i diameter med sugproppar och allt till förrätt på en bättre middag.

Men som typisk svensk ler man uppskattande, tvingar i sig några artiga tuggor och passar på att knäppa en bild på spektaklet till sin blogg.