Jag älskar som bekant Magdalena Ribbing och hennes etikettsblogg på dn.se. Ibland får både frågorna och svaren mig att gapskratta och andra gånger lär man sig eventuellt något om bordsplacering, tackkortskrav och så vidare. Idag läste jag den här frågan:

”Var på en enklare måltid hemma hos en kollega som bjöd på lådvin. Obetänksam som jag var så tackade jag nej med orden ”Tack men jag dricker inte lådvin”. Efteråt insåg jag att värdinnan tog illa upp men vad skall man säga?

Tacksam för förslag på lämpliga undanflykter.”

Det är när jag inser att den här typen av människor existerar som jag börjar ifrågasätta allt från demokrati till rätten att skaffa barn. För hur pinsamt felriktat snobbig får man lov att bli? Om man blir bjuden på något så äter man eller dricker man det. Om man inte dricker alkohol är det bara att be om vatten. Men om problemet ligger i att man är för fiiiin för lådvin så borde man börja se om sitt eget hus. Klass, stil och uppförande bygger just på att vara artig, anpassa sig efter den situation man befinner sig i och hålla god min. Att göra som den här lådvinssnobben är raka motsatsen till det. Med andra ord är personen i fråga en riktig white trash rent stilmässigt men kostar ändå på sig att leka snobbig med att avböja lådvin. Herregud, ge dig ut och res, träffa lite folk utanför din trångsynta bekantskapskrets (om du mot förmodan har någon kvar) och kom tillbaka med lite mer insikt.